....to be a better man...
Det har gått upp ett ljus för mig. Det kan vara så att jag är den mest lättmissförstådda killen i ett par blåjeans och t-shirt.
Jag säger så mycket konstiga saker, jag uttrycker mig så jävla klumpigt på tok för ofta, jag har så svårt att förstå mig på komplexa ting, men jag gör så gott jag förmår. Håll i er nu, för nu blir det rejält flummigt, alla tankar på en gång.. nu ska dom ut...
Alla ska med, löd sossarnas valplakat. Alla. Varenda en av oss. Jag tror inte på kollektivet, jag ÄR en ensamvarg, som gärna håller mig utanför flocken. Eller, missförstå mig rätt... jag gillar människor, de berikar mitt liv, det är mer beteenden jag har svårt att förstå mig på, som gör att jag klandrar mig själv för allt.
Fick en kommentar för några veckor sen: "Det går inte att skämta med dig, du tar allt så personligt". Men visst går det att skämta med mig. Men inte om mig. Jag har nämligen nån störd invand grej för mig att allt är mitt fel. Om jag befinner mig i en grupp och gruppens ledare (kan vara en chef, en präst, en lärare eller biobiträdet), skäller ut gruppen för att någon eller några har handlat fel, då sitter jag där helt och hållet oskyldig, men känner mig så jävla skyldig till precis allting. Jag har kommit in i grupper och som helt ny känt mig som huvudpersonen och den totalt utpekade när "ledaren" har skällt på gruppen i sin helhet, över beteenden, aktioner och diverse händelser som skett långt innan jag kom in i bilden.
Detta är varför man inte kan skämta om mig. Plussa sen på att folk alltid har klandrat mig för saker jag inte gjort, jag har alltid fått stå till svars för lillbrorsans hyss, för klasskamraters otyg och för kollegors handlingar. På ett eller annat sätt.
Ja jag är en tänkare som tänker och analyserar på tok för mycket. Alla vägar leder till Rom, och i dethär fallet, Fredrik Johansson, leder alla vägar till min hjärna. Allt är mitt fel, allt är det jag som står bakom, jag har bara mig själv att klandra. Som igår, dagen efter valet. Jag röstade blått, för det är den ideologin jag tror mest på. Den politiska gren som jag anser vara den enda rätta, den gren som gynnar MIG bäst. Jag sitter då där och blir beskylld för att vår nye statsminister ser ond ut, för att moderaterna vann, för att ensamstående morsor kommer få ett helvete nu dom närmsta fyra åren.... Någon bad mig dra åt helvete..... men hallaaaaaa... jag var väl inte ensam om att rösta blått... eller? väger min röst mer än 7 miljoner andra röstberättigade? hm.. tydligen... i ett sällskap där alla ska med är det tydligen så att den enskilde får bära hundhuvudet.... ha ha ha haa ha ha ha ha.... sköt dig själv och skit i andra. Det är min paroll.... Jag kan inte vara alla till lags.. jag kan inte vara lagom...
jag är jag... jag ÄR jag... jag måste få vara jag, jag kan inte bli så som du vill att jag ska vara. Det går bara inte... du behöver ju inte va min vän om du inte vill lixom.
Nu återstår en stor prövning. Ett elddop, en kontroll om jag lever som jag lär, om jag står upp för mina ideal och kan leva upp till dom. Om jag kan bära huvudet högt och ta skit, eller om jag ska följa Mose lag och göra öga för öga tand för tand, eller om jag ska ta till mig Grynets slagord: TA INGEN SKIT, vilket är den lättaste vägen. Hm.. jag undrar hur det ska gå jag...
Har även funderat om jag skulle ta och lägga ner min blogg... jag uppfattas som oerhört dryg, som oerhört bitter och som väldigt kränkande. Vad hände med yttrandefrihetslagen? Vad hände med tryckfrihetsförodningen? Men jag behöver denna blogg, det är den ventil jag måste få ha. Utan denna kommer jag att bli ännu mer introvert, ännu mer bakåtsträvande och ännu mer hatisk....
yada yada yada... nej, från och med nu, kl 22:30 den 19 september 2006 skall jag tare lite lungt, tagga ner och bli mer lagom. Jag ska foga mig och passa in, jag ska göra tillräckligt mycket för att inte trampa någon på tårna, Finns det någon där ute som kanske känt att jag har trampat dom på tårna, gått över gränsen, vart lite väl tilltagen in min verbala uttryck, Förlåt mig, men det har vart ett sätt för mig att bearbeta, att ventilera, att nyansera att försöka förstå mig på. Att överhuvudtaget kunna bete mig rätt och riktigt... att försöka finna lösningen.. Svaret....
Jag är inte lätt att dras med, men tro mej det är det inte många som är.. jag tror det finns en som är så som jag skulle vilja vara, det är Maria... hon är god.
jag är ond...
men Herre, jag gör vad jag kan för att bli en bättre man...
