Have yourself a very merry christmas....

Så, nu är det julafton.
Årets mesta högtid. Årets bästa högtid. Årets mysigaste högtid.
Men är det verkligen så? Vad är det som är så bra med julen? December börjar med advent, vi stressar runt, julpyntar, bakar kakor, testar olika glöggsorter, tänder ljus, draperar våra hem i rött och grönt.

Just denna jul har jag fått mig en lite ny syn på julen. Har tagit ett steg tillbaka och iaktagit istället för att vara delaktig...
Har alltid vart rädd för att vara ensam på julen. Att känna mig övergiven att inte vara påtänkt. Har tittat en del på tv och inte sällan återkommer kommentaren: Det viktigaste är ju att man är med sin familj under julen. Fuck it säger jag... För mig handlar julen mycket om en inre magisk känsla. En känsla som förstärks av julevangelium, svt:s - julvärd, julkalendern, julmusik och omtanke om sig själv och andra. Att dela med sig, att ge av sin egen godhet.

Om jag nästa år ställs inför dilemmat att fira jul med mig själv eller med andra än min egen kärnfamilj, så väljer jag att fira ensam. Då kommer jag att få den jul jag själv vill. Jag kan fixa mej en meningsfull jul helt på egen hand. Kvalitet istället för kvantitet. Skapa en angemän stämning och skämma bort mig själv, sova länge och hitta på saker jag vill.

Skall nog starta ett uppror! Upp till kamp emot kvalen! Slopa klapphysterin, bort med julbordet... skippa nötterna, köp inge julöl. GLÖM den enorma kommersialismen... 56 miljarder kronor....... vad skulle inte vi kunna göra för de pengarna?!! Det är enligt Aktuellt vad julhandeln kommer att generera i pengar.... oh lord! Sverige hade kunnat bli ett så mycket bättre land om vi lade pengarna på andra saker...

Så, iår firar jag en väldigt kitchig jul, med 20 levande ljus brinnande på olika platser i min morbrors vardagsrum. En stjärna i fönstret, samt en elljusstake. En blommig soffa, en mörk fåtölj, en röd soffa, ett brunt bastant bord.... tomtar, änglar, billig glögg, massor av dofter och mormors julmat i miniatyrupplaga.... hon har nämligen ordnat tvåpersonersportioner av allt vad julbordet skall bestå av...
Morbror står i sitt kitchiga kök bredvid sina två undulater och kanariefåglen och värmer maten i micron. Om en halvtimme börjar kalle anka.

Men för mig börjar julen i natt.... bara därför tänker jag öppna mina paket i morgon bitti. På så sätt blir julen lite granna längre, och den betyder mer för mig.

God jul på Er!
Nån som vill fira jul med mej nästa år!?! ;) Skippa släkten? Skrota julmaten? Utan bara mysa.. bara ha det gott..? Skapa nya traditioner??


GOD JUL!!!

Fan!

Vad gör man? När det känns som om hela världen har vänt en ryggen? När det verkar som om alla vägskäl leder en på fel vägar? När allt man tar i förvandlas till grå betong? Hela dagen idag har kännts som en enda stor lång motgång. Som om inget vill mig väl. Som om jag finns till bara för att ha det skit.

Men helt plötsligt skingras molnen och man börjar ana ett visst ljus sippra ner. Plötsligt faller alla pusselbitar på plats och sann äkta kärlek spirar ur de medmännsikor som befinner sig i min närhet. Helt plöstligt lättar allt och allt bara släpper. Problem må va till för att lösas, men jag är en mästare på att samla på mig problem som jag själv inte kan förmå mig lösa.

Ni ska vet att jag älskar er av hela min själ. Av hela mitt stora hjärta. Utan er vore jag ingenting. Tack vare er förstår jag att what goes around comes around.

ETT STORT VARMT INNERLIGT TACK!

2 år

Idag är det exact två år sedan jag var DÄR...
På det årets Pampigaste fest...

NOBELFESTEN

Satt och tittade på den iår.. eller sporadiskt iallafall.. passade på att diska lite, städa och pula samtidigt. Och det slår mig att det egentligen inte är så jävla stort..
kommer så väl ihåg förberedelseträffarna vi hade med SSCO... hur jävla stressade de var.. hur viktigt det kändes, vilket stort uppdrag som låg på ensa axlar...
Jag kommer så väl ihåg hur jag passade på att lixom finna mig i nuet, inte tänka på framtiden, inte blicka bakåt, utan enbart koncentrera mig på NU....
Men när det väl var över var det lixom bara en fest i mängden, det hände inget särskilt, det var inga skandaler, ingen som svimmade, inget anmärkningsbart, ingen extraordinär efterrätt (som den dära självlysande glassbomben som serverades på nittiotalet).. det var lixom bara sådär slätstruket..

Visst fan, jag är jävligt stolt över att få ha vart en del av spektaklet. Att fått röra mig i de finare salarana att få smaka på de dyras vin, och äta de godas mat... mmmmm... that makes me a little bit better than you!! :P

Men jag har ju faktiskt EN chans till att få gå på spektaklet... Den chansen skall jag ta. För fan heller att jag kommer vinna ett nobelpris! Kommer knappast gifta mig kungligt, eller ha den äran att viga mig med en fru som är så pass uppsatt i samhället att hon blir inbjuden till nobelfesten...

Och ja jävlar, nästa år ska jag köpa lotter till studentlotteriet... JAG SKA FAN LYCKAS gå igen! Det gäller ju att passa på. Studera lite extra för att kunna gå på nobelfesten!

Det ska jag se till.. med Guds hjälp!

Herrå

heel de wereld

De flesta drömmarna bedrar en.

Men om jag blir vacker vid din sida

då fortsätter jag drömma.

Jag känner att du andas

och ser ditt ansikte.

Du är fortfarande en dröm som ligger vid min sida

Från en tid när det finns så mycket tid

därifrån kommer drömmarna.

Kommer hem efter att ha vart på James Bond. Casino Royale. Ni vet, den senaste filmen som lixom handlar om början...
Folk har pratat så gott om den. Folk har verkligen berömt den.
Själv lämnade jag salongen med en alldeles för välbekant känsla av vemod.
Vemod över att filmen nu är slut. Över allt det fina och vackra som har sagts i filmen. Över den flärdfullhet som genomsyrar filmen. Över lätjan, över överflödet över högmodet och dess fall..

Britney Spears sjunger i nån låt:
"..and it´s gonna be exactly like in a movie, when we fall in love for the first time.." När jag hör den låten tänker jag på filmer som denna. Filmer som lämnar ett tomrum i mitt hjärta. En ensam vind sveper in i min själ.
Samtidigt blir jag tacksam över att livet inte är som på film. Livet är så mycket svårare att förstå sig på. Kontrasten mellan de perfekta fraserna, de finaste av finaste replikerna som ekar i mitt huvud, och att komma ut i verkligheten, se en full man lägga sig raklång över glassfrysen på seven eleven. Se ungdomar som står och bråkar med polisen. Se älskande par stå och hångla på de mest bisarra ställen. Känna lukten av för mycket spritintag på tunnelbanan. Se folk sova på de mest skrattretande ställningar. Dessa kontraster får en att tänka till. Dra ett streck över Britneys fras och hoppas att livet aldrig blir så rosenrosa som på film.

Men visst vore det underbart om en bildskön dam böjer sig över mig och tittade mig djupt in i mina blå när jag vaknar upp ur ytterligare en vila och fäller de magiska orden:
"Jag gillar sättet du tittar på mig när du vaknar. Som om vi inte setts på flera år. Det får mig att känna mig pånyttfödd"

Det är inte sällskap och sex jag är ute efter, det är känslan av att ha berört ett hjärta. Att känna att kvinnan som står lutad över mig, att jag älskar henne av hela mitt hjärta. Att hoppas att hon kan älska en liten skit som jag. Att vi två har funnit varandra.

Men att fälla sådana kommentarer IRL vore ju nästan töntigt, nästintill förlöjligande. Men det vore ju så jävla mysigt.

Därför tänker jag blunda, och falla i djup sömn, drömma om denna stund som verkar så långt borta.

I am a dreamer... I will continue to dream... för det är bara mina drömmar som håller mig vid liv.

suck

...
Snälla, skjut mej någon.
orkar inte med mig själv längre.

jag är ett kolli som tycker synd om mig själv, skiter i andra och trampar i klaveret typ alltför ofta.

vad du än gör, bli inte min vän.

....